bild 1

Brushanen (Calidris pugnax) är en av våra mest variabla vadarfåglar i Sverige.

Med sin uppseendeväckande dräkt och energiska spel var arten förr var en vanlig syn i landet. Idag är största delen av beståndet knuten till norra Sveriges tajga- och myrområden.

Brushanen är känd för hanarnas spel under häckningstid. I Dávvavuopmi väljer arten helst att ha sina spelplatser uppe på stora, platta palsryggar. Hanarna är större än honorna och spärrar under spelet upp sina halskragar och fjädertofsar i spektakulära poser och rörelser.

Brushanens skilda utseenden mellan hona och hane kallas könsdimorfism. På spelplanen kan brushanarna dessutom delas in i tre olika utseendegrupper, eller morfer, där olika utseende ofta hör ihop med ett visst beteende på spelplanen. Hanarna kan uppvisa dominant eller undvikande beteende, som är genetiskt betingat. Den tredje morfen är mindre, och ser ut som en hona.

Brushanen behöver relativt stora, öppna områden för att gå till häckning och är mycket ortstrogen vilket innebär att den återkommer till samma övervintrings- och häckningsplatser varje år. Vid häckning i lågalpin myrmark som i Dávvavuopmi placeras boet i våtare partier gärna i skydd av tät starrvegetation. Brushanen får likt de flesta vadare dunungar som kallas för borymmare. Denna benämning syftar till att ungarna inte behöver matas utan nästan direkt efter att de kläckts lämnar boet. Ungarna smälter väl in i den omgivande vegetationen och lägger sig blickstilla på marken när en förälder varnar.  

Bild 2

Var Sveriges allra nordligaste brushanar tar vägen över vintern är ännu inte helt klarlagt och något vi hoppas få svar på inom projektet. I samarbete med Lunds Universitet och Susanne Åkessons forskargrupp har vi försett ett antal honor med loggers som visar deras migrationsrutt.