Palsmyrar
En pals är ett fascinerande geologiskt fenomen där tjälen går ner djupt i torven och skapar en frusen kärna som sen inte smälter under sommaren utan bygger på kommande vinter.
Palsmyrar – vad är det?
Palsmyr är en mosaikartad naturtyp som endast finns i subarktiska regioner. De består av kupolformade öar i myrmarken - palsar, eller uppressade torvkullar med en ständig kärna av is. Palsar bildas i öppen terräng där vinden kommer åt och snötäcket är tunt. På dessa platser tränger tjälen djupare ner i marken.
Eftersom högarna av torv är helt genomfrusna hinner de under den korta sommarperioden bara smälta i ytskiktet medan kärnan av permafrost består. Palsar kan bli hela 6 -7 meter höga och kan vara mer eller mindre sammanvuxna med varandra. Palsmyren är dynamisk och palsens tillväxt sker till ett visst stadium innan torvskiktet brister. Vid detta moment smälter isen lättare i torvkullen, varpå palsen sjunker ihop och skapar en vattensamling.
Palsar som klimatindikatorer
Palsmyrar är känsliga för yttre påverkan, exempelvis från ett ökat besökstryck eller trafik med terrängfordon. Det största hotet är dock pågående klimatförändringar.
Naturvårdsverket har flaggat för att palsmyrar de senaste åren slutat visa tecken på tillväxt och är i allt större grad i nedbrytningsfas. Enligt en ny studie av palsmyren Vissátvuopmi, har palsarnas yta nästan halverats sedan 1955. Om palsmyrarna fortsätter utsättas för höga temperaturer kommer stora regioner förvandlas till kärr, med stora ekologiska konsekvenser. Palsarna utgör livsmiljö för ett myller av olika arter. Dessutom skulle detta innebära orimligt stora utsläpp av metan och lustgas i det skede när permafrosten släpper. Skyddet av dessa unika mosaikmyrar och palsar är därför av högsta prioritet.
Mosaikmyrar
Dávvavuopmi beskrivs som en av norra Lapplands fågelrikaste fjällmyrar. Myrområdet är beläget strax under björkskogsgränsen.
Med mosaikmyrar menas sådana myrar där myr varvas med små sjöar, gölar, vindlande jokkserpentiner och bevuxna, torra landsträngar. Myrarna utgör inte bara ett viktigt fågelland för vadare och änder utan blir också viktiga födosöksområden för rovfåglar, ugglor och tättingar som bosätter sig i myrarnas kringliggande randområden. Mångfalden av insekter är stor, vilket gör palsmyrarna till en bra plats att föda upp ungar.
Typiska häckande arter för landskapet är sångsvan, stjärtand, alfågel, smalnäbbad simsnäppa, mosnäppa, svartsnäppa, rödstrupig piplärka och lappsparv. Vidare finns fjällgås, sädgås, kungsörn och jaktfalk. Kring palsarna är vadarna brushane och grönbena de mest studerade arterna i projekt Arctic Flyways. På torrare marker studerar vi myrspov och småspov.
